ELÄMYSTÄTI JOURNALISTINA

Asumme Paraisilla Turun saaristossa. Täällä toimii todella aktiivinen eläkeläisjärjestö, etenkin ruotsiksi (suomenkieliseen en ole tutustunut). Heidän lehteensä kaivattiin jotain uutta sisältöä, joten sain pyynnön kirjoittaa kolumnin elämästäteilystä. Näin siis tein. Tässä teksti kokonaisuudessaan, ruotsiksi. Ihanaa kielikylpyä!

Bästa gåvan i världen avslöjas! 

För cirka 7 år sedan blev jag moster och faster inom två veckor. Två härliga småpojkar kom till världen och jag hade aldrig varit så lycklig i mitt liv. Jag ville ge pojkarna, och litet senare deras systrar, bara det bästa som gåva och försökte fundera ut vad det skulle kunna vara. Vad är det mest värdefulla man kan ge som gåva? 

Vet ni vad jag kom på? Det mest värdefulla är tid. Tid tillsammans med just dig! Vi har alla hört hur mycket saker det finns i världen och hur klimatet inte tål mera onödiga saker. Att spendera tid tillsammans ändrar inte på klimatet, om man inte räknar med att det gör det sociala klimatet så mycket bättre! När du funderar på saken, vad skulle du själv vilja ha? En vårpromenad och kopp kaffe med en vän eller ett paket servetter och stearinljus? 

Att ge tid och upplevelser som gåva behöver inte kosta någonting. Du behöver inte paketera eller springa i butiker för att hitta på ”just det rätta” till en som har allt, och många av oss har redan allt. Du behöver inte köa till OTTO för att ge pengar eller stressa för vilken butik det var som barnbarnet gillar mest för att köpa presentkort dit. Och våra skåp, som redan har ett jätte jobb att förvara alla våra saker, tackar.

Att gå på teater, bio, fika, lunch, promenad, eller till stranden med picknik ger både dig och mottagaren upplevelser, kvalitetstid med någon ni gillar samt sparar samtidigt klimatet. Som exempel kan jag berätta om min familj. Jag har tre syskon och två av dem har makar och barn. Varje år ordnar vi ett lillajulsfest, bara för oss vuxna, äter gott, spelar spel och pratar hela kvällen. Vi sätter litet extra pengar på maten och sen köper vi inga julklappar åt varandra. Det har blivit en tradition som vi alla vill ha kvar och varje år börjar planeringen tidigare och tidigare. 

Jag utmanar nu er alla; nästa gång ni ska ge en gåva, ta fem minuter på er för att tänka på människan ni ska ge gåvan till, fundera ut vad den personen skulle njuta av och ge ett presentkort (helt ett vanligt vykort duger hur bra som helst) till en upplevelse tillsammans med er. Vi kommer inte ihåg vem som gav oss vilket stearinljus eller chokladask men vi kommer alltid att komma ihåg den härliga eftermiddagen tillsammans med en vän, farmor, pappa eller barnbarn. Det mest värdefulla i livet är de små stunderna vi tillbringar tillsammans med människor vi älskar. Vad skulle vara en bättre gåva än precis det, tid med dig? Ingenting svarar jag!  

Annika Stubbe är en fil.mag. som har flyttat till Pargas från Esbo för litet över ett år sedan. Är till yrket specialiserad i kris- och hållbarhetskommunikation men är just nu hemma med lilla Ingrid (1år), studerar miljövetenskap och scoutar. Kallar sig själv ”elämystäti” och skriver blogg om det på www.elamystati.com

 

VIERASKYNÄ: LAPSILLANI ON #ELÄMYSTÄTI

Minulla on kaksi lasta, iältään 3v11kk ja 6v9kk. Lapseni ovat jo pienestä asti päässeet kokemaan mahtavia juttuja, yksin ja yhdessä. He ovat päässeet laivalla Tukholmaan ja Junibackeniin. He ovat päässeet elokuviin. He ovat päässeet uimaan. He ovat päässeet saareen ajamaan traktoria ja mereen polskimaan. He ovat päässeet Lego-tapahtumaan. He ovat päässeet HopLoppiin. He ovat päässeet sinne ja tänne.

Olisi aivan mahtavaa ottaa kaikki kunnia itselleen, mutta kaikkea kunniaa, edes suurinta osaa, en voi omia, sillä suurin kunnia kuuluu lasteni tädille. Lasteni täti, siskoni, on maailman paras täti, joka jaksaa suunnitella, ja ennen kaikkea toteuttaa näitä asioita lasteni kanssa. Häneen hoitoonsa on helppo luottaa lapset, koska lapset ovat niin innoissaan menossa tädin kanssa minne vaan (vaikka ajoittain tuntuu, että parasta on ihan vaan päästä tädin luo yökylään 😊). Retkistä puhutaan kauan tapahtuman jälkeen, niitä muistellaan ja kysellään ”koska me taas päästään?”.

Kun eletään pikkulapsiarkea, on vanhempien kahdenkeskinen aika melko kortilla. Arjen lisäksi kun pyöritetään remonttia, kolmivuorotyötä ja koulua, on sanomattakin selvää, että ollaan melko väsyneitä. Tästä syystä meistä vanhemmista on aivan mahtavaa, että lapsilla on monta turvallista aikuista ympärillään, jotka jaksavat ja ennen kaikkea haluavat olla lastemme kanssa, ja näin ollen mahdollistavat meille niitä pieniä (joskus vähän isompiakin) hetkiä kahdestaan. Näistä aikuisista yksi on siskoni, lasteni #elämystäti. Kiitos kun olet! ❤

*Tekstin on kirjoittanut siskoni Emilia pyynnöstäni, mutta ilman ohjeistusta. Julkaisen tekstin sellaisenaan. Kiitos kun halusit osallistua!*